⇒ Summan av alla laster är konstant, sägs det. När det gäller mig själv vet jag inte riktigt, mina egna tycks ständigt vara på plus på grund av vaniljbullar och glass, det finns inget bättre i den andra vågskålen, men det ska inte handla om det nu. Utan det nollsummespel som på nåt mystiskt sätt faktiskt pågår i Malmötrafiken.
Jag promenerar, jag använder hyrcykel och jag kör bil. Jag försöker oavsett färdmedel vara smidig och placera mig i god tid och vara tydlig, för att underlätta för mig själv och andra. Men på senare tid har jag märkt att det finns bilister som aktivt motarbetar detta. Tänk in den här scenen: Jag närmar mig ett rödljus i bil. Det finns två filer och två bilister framför mig, en i vardera fil. I den vänstra filen kan man svänga vänster och köra rakt fram. I den högra kan man svänga höger och köra rakt fram. Jag ska rakt fram. Den vänstra bilen blinkar vänster. Den högra bilen blinkar inte. Jag ska svänga vänster i nästa korsning och skulle kunna placera mig redan nu, men vill ju inte bli hängande bakom en vänstersvängare i onödan, och göra den kön längre för de som faktiskt ska till vänster. Så jag tar högerfilen. Det som händer nuförtiden i otroligt stor utsträckning är att i samma sekund som ljuset slår om till grönt, då slår högerbilen på blinkersen och ska svänga den med. Och jag blir hängande.
På ett sätt kan det klassas som ren otur, ungefär som att man alltid väljer fel kö i mataffären och hamnar bakom nån vars betalkort inte funkar. Men där går det inte att lista ut hur det ska gå, det är ett rent lotteri.
Förr kunde man påverka utfallet vid rödljuset undvikas genom att man visste vilka bilmärken som inte verkade levereras med blinkers som standard. Nu är detta också ett lotteri. Givetvis har vänstersvängaren för länge sedan försvunnit på den korsande gatan.
Men här väger då det underliga nollsummespelet in. Plötsligt har Malmös cyklister istället börjat ge tydligt tecken när de ska svänga! Och de kikar över sin egen axel också för att kolla att det är fritt fram, istället för att bara svänga rakt ut!
Förr gick det att räkna cyklister som sträckte ut handen på …ena handens fingrar. Och det där med att tolka ”sträcka ut handen” bokstavligt verkar också vara historia. Alltså cyklister som ska svänga med hela armen klistrad vid kroppen och bara handen utfälld vid höften som en annan pingvin.
Nej – det nya är det föredömliga: att faktiskt sträcka ut hela armen inför sitt svängande, och hålla kvar den utfälld in i svängen så ingen medtrafikant i någon vinkel missar den. Det är rent av härligt. Och användbar info för alla runt om, oavsett färdmedel.
Om nu summan av laster är konstant, och det krävdes att bilister slutar göra tecken för att cyklister ska börja, vad är vi då beredda att offra för andra förbättringar? Måste lasten vara inom samma genre så att säga? Eller kan jag sätta i mig ännu lite fler vaniljbullar för att få folk att sluta cykla på trottoarerna? Jag är beredd att försöka. Jag tar en mazarin också.