Det går att göra en föreläsning tillgänglig för människor med synnedsättning utan att fördenskull göra en stor grej av det, eller att peka ut någon. På köpet ger du ett extra stöd till alla andra att ta till sig det du vill säga. Den gyllene regeln är Det som underlättar för människor med funktionsnedsättning, är bra för alla andra också. Tänk att du pratar till nån som sitter längst bak och av misstag bara har läsglasögonen med sig. Hen ser inte dina powerpoints eller vart du pekar när du säger ”kaffevagnen står därborta”. Nuförtiden är det inte ovanligt att följa ett föredrag via videolänk, och tittar man då via mobilskärm är det inte dumt med verbalt stöd för få veta vad det står på den pyttelilla storbildsskärmen. Det finns en massa bra knep som du som föreläsare kan ta till själv. Om du vet att det kommer synskadade åhörare är det inte fel att fråga på förhand om det är nåt särskilt de önskar. Men genomför tipsen ändå, och fråga inte inför en församling. Alla vill inte skylta med sin funktionsnedsättning. Och tipsen gynnar alla, som sagt.
En version av den här texten har tidigare varit publicerad på Post- och telestyrelsens hemsida.
På själva föredraget
* Presentera talare och dig själv verbalt även om namn och titel står på storbildsskärmen.
* Peka inte och säg ”som ni kan se här” eller ”nödutgångarna ligger där borta”, utan verbalisera. Till exempel: ”Det finns nödutgångar här på vänster sida om scenen, ert vänster, längst in i hörnet.” Gör likadant med toaletterna och kaffemaskinen. Det gör inget att du säger ”oj vad många ni är, välkomna alla femhundratjugo!” Man hör att det är en stor sal och mycket folk men kanske inte exakt hur stor.
* Berätta när du börjar att du kommer att läsa upp allt som står på dina powerpointbilder och att man kan få materialet skickat till sig efteråt, så man behöver inte anteckna. (Se även sista punkten.) Glöm inte att läsa upp dina kontaktuppgifter. Stava gärna även om du har ett ”vanligt” namn – det hörs inte om det är ett eller två s i Olsson.
* Beskriv illustrationer. Diagram eller tabeller – vad är de viktiga siffrorna? Du kan också enkelt syntolka foton du visar. ”Här är en bild från Kungsgatan i Stockholm, man ser de två fyrkantiga Kungstornen i brunt tegel på var sin sida gatan och det var i toppen på det högra tornet, 17 våningar upp, som vårt företag startades.”
* Tänk efter – behöver du powerpointbilder alls? Våga köra utan! Eller varför inte använda ljudillustrationer? Om du visar ett filmklipp som är svårt att förstå om man inte ser, sammanfatta poängen efteråt.
*Verbalisera vad publiken fnissar åt eller reagerar på, inklusive dina egna gester. ”Oj, nu vänder jag visst bilder upp och ner här”. ”Nu får vi besök av vaktmästarn, hej hej”. ”Då måste man kanske hoppa på ett ben såhär”. Tänk ståuppartist. Det är inte fel att använda humor för att ”maskera” dina knep. Du kan skoja om de där som sitter längst bak och bara har läsglasögon med sig om du tycker att du är övertydlig. Förmodligen är det dock bara du själv som tycker det, alla andra är omedvetet glada över din tydliga framställning, speciellt halvtimmen före kaffepausen.
* När du läser upp saker, håll ett lugnt tempo. Det blir trevligare att lyssna på och det hörs tydligare vad du säger. Är ett citat inte värt att ta 15 sekunder istället för 10 så är det kanske inte viktigt.
* Använder du powerpoint eller annat visuellt material som publiken kan få ta del av efteråt? En gravt synskadad mottagare kommer förmodligen att vilja ha materialet som pdf. Sparat på rätt sätt går det att läsa med datorhjälpmedel som punktskriftsdisplay och talsyntes. Säg att man kan mejla dig om man vill ha materialet, och berätta att man ska ange om man har önskemål om format. Då vet man att man inte är till besvär om man ber om pdf, eller till och med en wordfil med bara text.
Vad får man säga och hur ska man göra i fikarummet?
* Om du vill prata med Kalle som ser dåligt: Säg vem du är. Röster kan vara svåra att känna igen om man inte känner varandra väl. ”Hej, jag heter Irina, det var jag som föreläste om industridesign i förmiddags”. ”Hej, jag är servitör, kan jag ta din tallrik?” Vet du vad Kalle heter, säg det. Eller rör lätt vid hans axel eller armbåge så han vet att det är honom du talar till. Tafsa inte.
* Använd namn om ni pratar i en grupp. ”Kalle, vad tyckte du om talaren i morse?”. Annars blir det svårt för Kalle att veta att du frågar just honom. Namnet får gärna komma tidigt i repliken. Om du står nära kan du istället röra vid Kalles axel eller armbåge. Det är inte fel att använda namn på seende i gruppen heller, så vet Kalle vem som pratar – och seende som står och tänker på annat får en indikation på att en fråga ställs till dem… Ska du ge Kalle något, se till att föremålet rör vid Kalles hand. Sträck inte bara fram kaffekoppen i luften. Säg ”Kalle, här är ditt kaffe” samtidigt så vet Kalle vad han ska vänta sig.
* För många som ser dåligt men har synrester kan synförmågan växla, beroende på till exempel ljusförhållanden, vilken typ av ögonsjukdom man har och dagsform (trötthet, stress och så vidare). Är miljön välkänd så klarar man sig bättre. Det är heller inte alla som har en synnedsättning som använder vit käpp. Eller ser särskilt synskadade ut. Bli därför inte förvånad om Kalle behöver din hjälp med en sak men klarar en annan sak hur bra som helst. Du kan gärna fråga ”behöver du hjälp?” men blir inte sur om Kalle tackar nej. Det man kan vill man helst göra själv.
* Var inte rädd för termer och ord. Man får säga både blind, synskadad och synsvag. En del föredrar ”person med synnedsättning/blindhet” men de andra är faktiskt okej. Begreppet synskadad innefattar både blind och synsvag. Blind och gravt synskadad brukar användas för samma sak: ”ser ingenting alls” och ”ser ljus och mörker”. Man får använda uttryck som ”vi ses” och ”jag såg på tv att…”. Det är just uttryck. Man får också säga ”som ni ser här” men berätta då vad som syns. Däremot tycker många att det är trist när det strösslas med negativt laddat bildspråk som ”du måste vara blind för att inte fatta…” Drygt 100000 människor är synskadade i Sverige. De flesta av dessa är inte blinda utan har synrester och kan vara hjälpta av saker som bra ljus, tydlig text och god kontrast. Man brukar räknas som synskadad om man inte kan läsa en dagstidning med vanliga glasögon utan behöver andra hjälpmedel.
* Gör ett tankeexperiment. Hur är det att ta del av kultur, föredrag eller det sociala livet om man inte ser? Prova själv! Välj något på tv, så kan du titta som vanligt på play efteråt och missar inget. Blunda och lyssna på nyheterna, ett debattprogram eller ett avsnitt av en tv-serie. Eller blunda på fikapausen på jobbet när ni sitter några stycken. Vad missar du?
En riktig syntolk då, vad tillför en sån?
Syntolkning är att beskriva en visuell företeelse för en publik som inte ser. En syntolk är utbildad för att kunna välja ut det som är viktigt och beskriva det på ett konkret och tydligt sätt för att synskadade ska kunna orientera sig, hänga med i handlingen och reagera samtidigt som seende publik. Allt kan syntolkas: en lokal, ett föredrag, en person, en utställning, stadsmiljö, parader, sport och såklart film, tv och teater. Prova att ta del av syntolkad tv – blunda och lyssna på programmet. På svtplay.se skriver du in ”syntolkat” i sökfältet och klickar på genre-rutan som kommer upp. TV4 har sina program på tv4.syntolken.se. Flera av strömningstjänsterna syntolkar också sitt utbud på det språk som talas i programmet.