⇒ Irriterar du dig på saker som andra gör? Eller är du en stoisk person som på sin höjd skakar på huvet och tänker ”käre tid så dumt” och sedan släpper det? För egen del avgör dagsform och ämne graden av irritation. För att inte förpesta tillvaron för stoikerna har jag samlat lite irritation här istället för att pytsa ut på sociala medier. För total tystnad är ju faktiskt att inte bry sig. Läs på egen risk. Det blir värre.
Nutida otyg, 1: Att göra inlägg i grupper på facebook där man bara skriver ”tack för insläpp” och inget mer. Ingen fråga, inga bilder på nåt som har med gruppens tema att göra, inget. Gruppen kan ha tiotusentals medlemmar och det är väl nåt sätt att försöka hävda sin plats i det stimmet, men föga effektivt, bara störande för oss alla andra scrollare. Dina vänner som redan är med i gruppen får reda på att du är med ändå. Hitta på nåt med substans! En del grupp-administratörer tar udden av självhävdelsebehovet genom att göra ett samlingsinlägg där de hälsar de nya välkomna, med namn. Tack för det. Nära besläktat här är de som tror att de är med i en bokklubb när de tecknat abonnemang på strömmade ljudböcker. Ni betalar för en tjänst. Att företaget tilltalar er med förnamn i mejlen betyder inte ett skvatt. Det är en dator som fixar det. Jag lovar.
Nutida otyg, 2: Att inte veta skillnad på kullersten och gatsten. ”Va, är det skillnad?” Ja, det är det! Gatsten är obekvämt att gå på om man har högklackat eller använder hjul på något sätt. Kullersten är obekvämt för alla, med klar varning för vrickningar. Tack och lov är det ganska ovanligt med kullersten där man faktiskt ska gå. Säg inte till folk att vägen är belagd med kullersten när det inte är det. Det är ju synd om man tackar nej till en promenad i onödan. Jag bifogar en bild längst ner för säkerhets skull.
Nutida otyg, 3: Att censurera i textning men inte i ljud. Jajemen, jag har sett det i både trailers på tv och i reels, alltså de där korta skojiga filmerna på nätet. Det går alltså att höra folk svära på ett eller annat sätt i själva dialogen, men i textningen är de fula orden censurerade med hjälp av stjärnor eller streck. Jag förstår ärligt talat inte.
Och medan jag ändå är inne på textning på sociala medier: Nutida otyg, 4. Att ”texta” små filmer på sociala medier genom att skriva ut ett ord i taget, gärna i explosivt stora typsnitt och bara låta ordet synas under den väldigt korta tid det tar att säga det. Ett blippande fyrverkeri av enstaka ord. Kidsen kanske hänger med och kan läsa det där, men för alla över 23 är det bara störande och svårläst. Och de som verkligen behöver texten, alltså de som hör dåligt eller inte alls, är definitivt klart mer betjänta av att läsa text som den ser ut på tv. Ni vet: hela meningar, lagom stora bokstäver med god kontrast, och som ligger kvar i bild mer än en halv sekund.
Nutida otyg, 5. Att skriva tusental och högre siffror på svenska med skiljetecken. Bara för att man gör det på engelska behöver vi inte ta efter, lika lite som att vi inte behöver krumbukta oss till ordet ”cancellerad” för att uttrycka det smidiga begreppet ”inställd”. Lånord är en sak, ängslig idioti en helt annan. Ska man skriva tiotusen med siffror i en svensk text skriver man det utan några som helst punkter eller komman. Möjligen ett mellanslag efter andra siffran. Väljer du en punkt blir det bara fel. Väljer du ett komma, så har du degraderat ditt antal från tiotusen till tio. Faktiskt. Oavsett om enheten är kronor, meter eller följare. Och jag har sett det här på både SVT och UR. Kan vi införa korrekturläsare i samtliga mediehus igen, tack?
Nutida otyg, 6 A, B och C. En del grejer är ju närmast uttjatade så vi kan riva av en snabbgenomgång också: Att köra cykel eller sparkcykel på trottoarer inklusive parkgångar, gärna när det är folk där. Att ångra sig i butiken och lägga ifrån sig frysvaror i rumstemperatur. Och att servicepersonal tilltalar kunder med ni i singular.
Och finalen så. Nutida otyg, 7. Att cykla mot färdriktningen på allmänna stadsgator. Har ni dödslängtan, eller vill ni tvunget ge andra trafikanter hjärtsnörp, isåfall varför? Och det må väl vara hänt om det är på en liten enkelriktad snutt, där absolut inga bilar kör, men stora genomfartsleder? Typ Drottninggatan och Lundavägen i Malmö? Och nej, det duger inte med ett ”men det kommer ju ingen just nu” eller ”jag ska bara en liten bit”. Bilar anländer fortare än du hinner därifrån. Och det går fort att vänja sig vid genvägar. Häromdagen såg jag dessutom en snubbe vingla på rullskridskor mot färdriktningen på min egen gata. Med ögonen och näsan nere i mobilen förstås. Vänj dig inte. Bara låt bli.
Och för den som fortfarande tycker att ”jaja, det är väl inte så farligt” så noterar jag att idag var det en bil. Som körde om min bil på fel sida vägen. På fel sida om två refuger. När det kom en tredje bil rakt emot den, femtio meter bort.
Käre tid så otroligt dumt.
Kullersten till vänster, smågatsten till höger.