Nya krönikor

Välkommen att läsa mina texter! Det blir en lite då och då, och jag gör alltid ett inlägg på facebook när det kommer en ny. Får jag ur mig tillräckligt många texter kanske det blir en ny samling i bokform… Jag lyckas inte reda ut hur man skapar en blogg på en undersida, så jag tänker att tills vidare publicerar jag krönikor som löpande text. Rubrikerna har samma nivå (rubrik 2) så det går att hoppa från text till text på ett enkelt sätt om du använder skärmläsare.

Självskriven gäst på Dumstruts-galan

• Publicerad i november 2021.

Århundradets sämsta idé: Att leta upp en julklapp på nätet. Se att den är slut på nätet. Se att den är slut i alla Malmöbutiker utom den på svulstiga gallerian Emporia, där det finns ”ett fåtal kvar”. Och när de inte svarar i telefon i Emporia-butiken, ÅKA DIT på vinst och förlust och tänka ”jaja, jag kan ju spankulera lite och äta en burgare eller nåt också i godan ro, det är ju snart kvällsmatstid”.

På Black Friday.

Givetvis var varan slut. Jag sniffade runt hela beståndet men slut. Jag var ganska tom i huvudet men tänkte att jag måste gå runt bygget och se om det finns nåt annat kul, nu när jag ändå är här, så jag får nånting för tågbiljetten. Drabbades av de vanliga eviga spörsmålen i detta Mammons tempel snedstreck kommersiell fritidsgård: Hur många tonåringar kan släntra i bredd samtidigt, och vad är det mest effektiva lätet för att få komma förbi? Var är jag? Vad gör det med Malmös samlade stressnivå att det inte finns några räta vinklar så att man aldrig vet vilket håll man ska gå på och hur man hittar ut? Och varför varför varför finns det ingen rulltrappa från våning ett till våning två, utan man måste åka från våning ett till våning tre i en skitlång rulltrappa och sedan åka ner igen till våning två? Om man inte vill köa till den enda hissen som aldrig tycks stanna på våning ett, hur mycket barnvagnsförarna än trycker på knappen.

Det blev såklart ingen burgare eller nåt i lugn och ro. Foodcourten var fullproppad och för säkerhets skull stod det en DJ intill och pumpade. Foodcouren heter nåt flashigt nuförtiden, jag vågade inte ens gå in för jag var säker på att göra fel, ställa mig i fel kö eller nåt. Det kändes som jag tog en ännu längre rulltrappa åt andra hållet, stairway to hell, när jag bytte ner mig till mikropizzor från Ica. Tjo.

Jag hittade ingen annan julklapp. Men jag smittades av den allmänna köpfesten. Samt av en rejäl höstförkylning. Vad gäller köpfesten var jag ju faktiskt inställd på att shoppa redan från början. Så jag ville så gärna komma ut med en påse. Jag blev shanghaiad av ett biträde i underklädesaffären och när min storlek inte fanns, fann jag mig själv idiotiskt nog beställa en bh så att jag måste ÅKA DIT IGEN och hämta den. Och jag har redan glömt vilken våning butiken ligger på.
Självskriven gäst på Dumstrut-galan.

Lägg av med att pardansa på trottoaren!

• Publicerad november 2021. Tidigare publicerad i Vårt Malmö, augusti 2020. Beteendet fortsätter, med eller utan corona. Jag brukar styra in närmast husväggen, så får de mötande själva avgöra om de ska riskera livhanken genom att gå ut i cykelbanan – eller välja den andra, uppenbart väldigt svåra lösningen…

Jag går dagliga promenader i stan. Helst vid niotiden på morgonen – en bra start på dagen, inte så mycket folk ute, lagom temperatur. Jag skiftar mellan fyra standardrundor: Kirseberg, Brofästet, Bulltoftaparken och kanalen. Här finns det hyfsat breda trottoarer så att jag kan hålla avstånd när det kommer nån. Jag kan ju bära på corona utan att veta det, och jag vet inte vad andra bär på. Jag strävar dessutom efter att hålla munnen stängd för säkerhets skull, så det inte riskerar att hoppa ut eller in något virus den vägen.

Jag är en sådan som gärna visar tydligt redan på femtio meters avstånd vilken sida av gångbanan jag tänker hålla mig på. Så kan båda parter slappna av sen liksom. Det funkar oftast. Att möta hundägare är ett spel. På de där femtio meterna hinner jag kryssa från sida till sida tre gånger om den som håller i kopplet låter vovven styra och nosa i den gräskant där det är intressantast.

En del av mina vänner på annan ort tycker att joggare är värst att möta I Dessa Tider. Argumentet är att de har sitt fokus långt fram, tar närmaste vägen dit och därmed struntar i att hålla avstånd. Dessutom har de munnen öppen och flåsar fritt. Men Malmös joggare är rätt okej på den fronten. Jag anser nog att en annan kategori är mycket värre:

Paren.

Inte nödvändigtvis kärlekspar, utan generellt folk som promenerar två och två. Eller ännu värre tre och tre. I nio fall av tio är de helt inkapabla att gå bakom varandra under de ynka sekunder som det tar att passera mig. För den som går närmast mig när de går i bredd håller definitivt inget corona-avstånd.

Jag kräver inte att man ska börja leka tåg femtio meter i förväg, men lite följsamhet vore önskvärt. En del av mig vill säga att de inte behöver något dagissnöre för att gå på led under några sekunder. Men eftersom jag försöker att inte öppna munnen, kan jag varken säga det, eller be dem hålla avstånd. Jag stirrar lite lagom argt istället. Det biter inte så bra.

Jag har ganska många synskadade vänner, och en del dem upplever att deras vita käpp faktiskt får folk att hålla lite avstånd. Som en stingpinne, om någon minns dem. Och det finns liknande knep för seende att ta till. En dag såg jag en kvinna på stan. Hon hade en piassavakvast med sig. Jag noterade att hon vid ett övergångsställe tryckte för grönt ljus med skaftets ände. Jag tänkte först att det väl vore enklare att trycka med armbågen för att undvika smitta, men sen kom jag på att hon säkert hade kvasten för att måtta avstånd. Det är brutalt tydligt att peka med ett kvastskaft – bättre än att räkna falaflar som har föreslagits. För hur stor är en falafel? Är det stor eller extrastor som avses?

Ett visst antal spettkakor har också nämnts. Vilken storlek pratar vi om då? Bröllopsmodellen eller den klart mindre nåt-gott-till-helgen-kakan?

Det finns ett mycket enklare sätt att räkna ut avståndet, ett sätt som dessutom är inbyggt i gatumiljön: betongplattorna. Väldigt många trottoarer i Malmö är lagda med dessa kvadratiska plattor. Tre stycken motsvarar en meter – sedan gammalt ett bra sätt för att måtta hur nära en korsning bilen får parkeras. Sex plattor är alltså två meter. Lätt som en plätt och du slipper blanda in matvaror. Eller släpa med dig en kvast.